Undrar hur länge vikten har varit viktig ting för mig. Fram till jag var 20 år var jag sååå smal. En gång i högstadiet blev jag inkallad till skolsköterskan för lärare misstänkte anorexi. Hmm anorexi?? Min högsta önskan var att gå upp i vikt!! Och det gjorde jag, från att ha vägt 53 kg flög min vikt upp till 65 utan att jag blinkade vid 21 blev jag gravid och efter det har jag fått tre barn till och kg har bara blivit fler och fler och tyvärr ännu fler , ingen annan än jag själv är skyldig till att dessa har lagts på just mig. Jag älskar godis, mat och kakor. Men mest av allt älskar jag nog att frossa. Mat är allt, när humöret är på topp då ska det firas och när humöret är i botten tröstas det. Men nu är det dax igen att för hundra fjortonde gången ta tag och komma i mål. 5 år sedan var jag i mål, sen valde vi att skaffa ytterligare ett barn alltså det fjärde, snabbt som attan var målet låååångt bort igen och jag har inte sett det sedan dess.

Försök efter försök har gjorts och på mitt sista försök plockade jag bort 8 kg 2 av dem är tillbaka men ändå stolt att vara under 80 strecket!! Så som sagt måndag och nu ska det tas tag i, vad kan väll vara bättre än just denna årstid? Våren är på väg promenader kommer bli ljuvligt att ta. Så bara maten som måst läggas om, innan jul när jag gick ner var det Cambridge som gällde och det är det jag har börjat med i dag med, tankar finns att gå över till Itrim men har inte bestämt mig. Jajaja jag vet pulver diet är "farlig" man går upp allt igen!! Nja jag vill inte tro på det. Jag tror att det kan vara ett jätte bra sätt att ta kontroll över sitt egna liv. Du går ju upp igen vilken metod du än använder om du inte ändrar dina levnadsvanor för gott och ändra vanorna är väll alltid målet med en viktminskning?? Pulver är endast en start för mig för att kunna se resultat, motion är min nästa nyckel som ska ge mig energi och glädje att inte falla tillbaka igen!!

SÅ NU KÖR VI!! Någon mer?? Eller är det bara jag i hela världen som behöver det här??

Att börja blogga om livet är ett stort steg, iallafall för mig. Många frågor som rör runt i huvudet. Vill skriva av mig, men vad kan man skriva, vad blir för utlämnade och vad är okej? Vilka kommer läsa och vilka vill jag ska läsa? Varför vill jag att folk ska läsa min blogg? Egoistiska skäl eller för att folk ska känna igen sig? Tror både ok i förra frågan, men i de andra frågorna vet jag inte än. Jätte svårt, vill ju dela med mig av allt men samtidigt inte. Tål att fundera på med andra ord.

Jag vill att min blogg ska innehålla mig och vad som cirklar i mitt huvud. Och det är inte lite som rörs runt där kan jag säga. Men är man som jag mitt uppe i livet med fyra barn, pluggar, jobbar och älskar utmaningar så kan det inte annat än bli mycket att skriva om . Sätter i gång nu iallafall så får vi se vart det slutar....